Tolkning

I den nya läroplanen som kom 2011 framgår det att leken är betydelsefull för det aktiva lärandet.[1] I min undersökning har jag även sökt svar på vilket meningsskapande som leken och olika leksaker kan erbjuda. Som pedagog är detta en viktig fråga eftersom vuxenvärlden har ett ansvar för hur olika kulturella produkter som skapas för barn, blir en del av underlaget för barns lärande, meningsskapande och identitetskonstruktion.[2] Att låta barnen själva skapa och dokumentera olika berättelser, på liknande sätt som då de leker, kan vara en metod för att synliggöra hur meningar skapas och bearbetas i barnens lek.

Kunskapande
Strandberg beskriver hur barnen går in i leken för att utforska det de inte vet i syfte att ta reda på vad som finns att veta. [3]Genom filmen om mäklarna tycker jag mig se hur Hanna och Alice använder sig av lekens metod för att tillsammans vinna nya kunskaper, nya förmågor och nya sätt att använda både det visuella och det talade språket på. I och med deras interaktion med varandra och med deras fiktiva jag låtsas de vara mer erfarna än vad de egentligen är. I lekens tankevärld är det Hannas och Alices vilja som bestämmer förutsättningarna. De kan själva välja vilken ålder och vilken relation de ska ha till varandra. Genom leken formas därför andra betydelser och andra kunskaper än i det ”verkliga livet”.

Sparrman menar att det är en stor skillnad på hur barn använder sig av och tolkar olika populärkulturella produkter, exempelvis leksaker, och hur vuxna tror att barn använder produkterna. [4] Vissa produkter anses som bra och pedagogiska medan andra som demoraliserande.[5] Enligt det sociokulturella synsättet, så som Strandberg beskriver det, föregår delaktighet vetande. De kunskaper som barnen bearbetar genom leken skapas därför inte bara genom leksakens förutbestämda användningsområden utan även genom ett aktivt deltagande tillsammans med andra.

Meningsskapande
Då informanterna resonerar kring hjälterollen framkommer det att filmen Toy Story 3 ger dem kunskapen om att leksakerna Woody och Buzz är hjältar. I och med att de reflekterar över hur denna kunskap uppstår visar det sig att barnen kan identifiera två olika hjälteroller. Buzz får i barnens beskrivning en hjältes fysiska attribut medan Woody i stället får en hjältes goda sätt att vara.[6]

Det är alltså både leksakens utseende samt de berättelser som barnen tror är möjliga att skapa genom leken med leksaken, som avgör leksakens roll i leken. Denna roll kommer även att få betydelse för vilken mening som leken ger upphov till. Enligt Hanna och Alice kan leksakerna från filmen Toy Story 3 användas för att skapa mening kring olika konflikter.

Genom Hannas och Alices egen leksaksberättelse och genom det flera av informanterna berättar om leken med leksakerna från filmen Toy Story 3 synliggörs vissa begränsningar i berättandet. Hannas säger att det är svårt att leka olika vardagliga situationer med Buzz eftersom han är så utstyrslad. [7]  

Under mitt arbete blev det uppenbart att det inte räcker med att hålla en Buzz- eller Woodydocka i handen, eller att titta på filmen för att förstå hur barnen tänker kring de olika roller som leksakerna kan ha i leken. Jag tror inte att kunskap är någonting som kommer till oss bara genom att titta utan att det är någonting som skapas i den stund då leksaken används. Däremot blir det genom informanternas egna ord och bilder tydligt att det vi lär oss genom användandet av olika leksaker präglas av leksakernas visuella karaktär och den kontext som leksaken har uppstått ur.

En viktig aspekt i undersökningen är att flera av barnens leksaker, bland annat leksakerna från filmen Toy Story 3 representerar saker som inte finns i den verkliga världen. Hanna och Alice säger att de ofta leker olika vardagliga situationer, både med och utan leksaker, medan Olles lek med legogubbarna i stället bygger på färdiga koncept och fiktiva verkligheter som skapats av vuxna. Genom samtalen med Olle och hans kompis Daniel framgår de att Daniel oftast bygger de olika konstruktionerna så som de är tänkt att byggas medan Olle gärna hittar på egna varianter.[8] Det blir med dessa två exempel tydligt att då barn använder leksaker som verktyg kan de förhålla sig till leksakerna på två sätt. Antingen kan de återskapa en bild av verkligheten, eller så kan de skapa bilden och berättelsen om någonting helt nytt.[9] Leken erbjuder inte bara en möjlighet till berättande om det som redan finns, utan även andra möjligheter till meningsskapande utöver verkliga förebilder och existerande verksamheter.[10]

Identitet
I leken kan barnen bestämma förutsättningarna. Genom att själva ikläda sig en annan roll, eller genom användandet av olika leksaker, ger leken en möjlighet att prova på olika sociala identiteter. Vilka skulle kunna ligga som grund för den egna identitetskonstruktionen. 

När Olle säger att Barbiedockor är tjejleksaker, och att Ken passar bäst för mer vardagliga berättelser så som ”mamma, pappa och barn”, antyder han, i egenskap av att vara kille, att han skapar sina berättelser utifrån andra teman och genom andra leksaker.[11]Även Sandra ger uttryck för att killar inte leker med Barbiedockor då hon själv intar Barbies perspektiv och säger att killar inte förstår henne.[12]

Trots att flera av de barn och unga som jag talat med tycker att det är ok om tjejer leker med kill-leksaker och tvärtom är det ingen som säger att de själva gör det. I stället säger de att det är mer normalt att tjejer leker med tjejleksaker och att killar leker med kill-leksaker. Denna uppdelning kan bero på att tjejer och killar verkar föredra att leka med leksaker som har samma kön som de själva.

[1] Del ur Lgr 11: Läroplan för grundskolan,förskoleklassen och fritidshemmet: kapitel 1 och 2
[2] Nelson Anders & Svensson Krister (2005) Barn och leksaker i lek och lärande, Liber, s 111
[3]Strandberg Leif (2006)Vygotskij i praktiken:bland plugghästar och fusklappar, Nordstedts akademiska förlag, sid 67
[4] Sparrman Anna (2006) Barns visuella kulturer: skolplanscher och idolbilder, Studentlitteratur AB, sid 24
[5] ibid, sid 24
[6] Intervju med Sara, Sandra och Valter 15 mars 2011
[7] Intervju med Hanna och Alice 10 mars 2011
[8] Intervju med Olle Anton och Daniel 23 mars 2011
[9] Strandberg Leif (2006) Vygotskij i praktiken:bland plugghästar och fusklappar, Nordstedts akademiska förlag, sid 99
[10] Nelson Anders & Svensson Krister (2005) Barn och leksaker i lek och lärande, Liber, s 62
[11] Intervju med Olle Anton och Daniel 23 mars 2011
[12] Intervju med Sara, Sandra och Valter 15/3 2011